äntligen... eller vad ska man säga?
Så nu idag kom den dag jag ända sedan jul haft en nedräkning till... Men även sådana dagar kan sluta i tårar.
Det var ju nämligen kanske sista dagen med E9. Jag kommer sakna er! Ni kan omöjligt förstå hur jag känt tidigare, men idag ändrades det. Eller det var kanske lite innan också, innan den här våren har jag iaf inte gillat klassen så mycket som jag nu gör. Att vi då ska skiljas känns ofattbart. Hur kan jag då vara glad och gå med lättnad över att jag är nöjd med betygen och att skolplikten är över?
Jag är väl medveten om att jag på gymnasiet kanske hamnar med personer som är mer lika mig. Men jag skulle ALDRIG byta ut denna tid i mitt liv mot något annat. Hur mycket jag än drömt mig bort dag ut och dag in, gråtit och skrattat. Jag är nöjd, glad och går vidare.
Kapitlet är nu så gått som färdigskrivet, och det ända jag väntar på är att få börja på nästa. Men först en TIME OUT, för att pusta ut lite. (Utpustningen innebär i och för sig en språkresa, men det kanske blir ett eget litet kapitel, vem vet?).
Det var ju nämligen kanske sista dagen med E9. Jag kommer sakna er! Ni kan omöjligt förstå hur jag känt tidigare, men idag ändrades det. Eller det var kanske lite innan också, innan den här våren har jag iaf inte gillat klassen så mycket som jag nu gör. Att vi då ska skiljas känns ofattbart. Hur kan jag då vara glad och gå med lättnad över att jag är nöjd med betygen och att skolplikten är över?
Jag är väl medveten om att jag på gymnasiet kanske hamnar med personer som är mer lika mig. Men jag skulle ALDRIG byta ut denna tid i mitt liv mot något annat. Hur mycket jag än drömt mig bort dag ut och dag in, gråtit och skrattat. Jag är nöjd, glad och går vidare.
Kapitlet är nu så gått som färdigskrivet, och det ända jag väntar på är att få börja på nästa. Men först en TIME OUT, för att pusta ut lite. (Utpustningen innebär i och för sig en språkresa, men det kanske blir ett eget litet kapitel, vem vet?).
Kommentarer
Trackback
